Intresset för foto väcktes när jag var rätt så ung. När pappa fotade eller filmade mig och min syster, ville jag också stå bakom kameran för att se vad som hände när man klickade på ”den stora knappen”. Intresset växte med åren. När jag fick se andras bilder online, på museum eller i böcker kände jag mig mer och mer motiverad att själv börja fotografera på riktigt.
Jag var 14 när jag fick min första kamera. Jag fotograferade allt. Spelade inte någon roll vad det var – jag ville fota det för att bevara det. Jag tyckte att det var häftigt att kunna tillfångata ett händelse, ett leende, en känsla, en berättelse, med ett enda klick.
På högstadiet tog jag mitt intresse i egna händer och bestämde mig för att göra ett fotoprojekt till mitt slutbetyg i bild. Jag valde Hongkong som ämne – staden jag är född och uppvuxen i. Jag ville fånga en sida av Hongkong inte alla ser mellan alla de höga byggnader och all rörelse. Jag ville fånga Hongkongs bakgrund i nutiden. Jag var sjukt stolt över min projekt. Jag fick inte betygen jag hoppades för men jag kände ändå att jag hade lärt mig så mycket om min stad och alla fotomöjligheter och det räckte för mig.
Hongkong är en av världens snabbaste växande internationella städer. Varje dag färdigställs ett nytt byggnad någonstans i staden, varje minut pågår planeringen av nya, inte en enda tyst minut. Men Hongkong är också en stad med mycket historisk och färgrik kultur. Det är så mycket som gömmer sig bakom skyskraporna.
2013, när jag var sexton bestämde jag mig för att flytta till Sverige för att gå de sista två åren av gymnasiet. Jag började på Grennaskolans riksinternat. Det var tufft. Jag saknade min familj, mina kompisar och Hongkong. Men jag hade min kamera vid min sida.
För att komma bort från verkligheten och få ut mina känslor fotade jag. Jag är mycket mer bekväm bakom kameran än vad jag är framför. Jag tyckte det var lättare att visa min känslor genom kompisar som fick vara modeller. Varje gång en bild blev som jag tänkt, kändes det som en vikt lyftes av mina axlar.
Jag var bara en månad gammal när jag flög i en flygplan för första gången för att hälsa på familj och kompisar i Sverige. Efter det åkte vi från Hongkong till Sverige minst en gång om året. Men jag kom aldrig in så mycket i den svenska kulturen eller språket. När jag flyttade hit blev det en kulturchock. Hemma i Hongkong identifierade jag mig som svenskt men när jag flyttade till Sverige var jag den internationella tjejen från Hongkong. Jag kände en ny stolthet över staden jag precis hade lämnat för att starta på nytt.
Jag är halvsvensk, en fjärdedel brittisk och en fjärdedel kinesisk, jag har blont hår och blå ögon men jag kommer alltid identifierar mig som en ’Hongkonger’.
Det jag vill visa genom min blogg är hur vackert, internationellt, kulturrikt, aktivt, spännande och kaotisk Hongkong är. Samtidigt som jag vill visa alla saker jag älskar med staden, det jag saknar när jag är hemma i Sverige. Jag vill kunna fånga och vissa ett händelse, ett leende, en känsla, en berättelse, med ett enda klick.
HONGKONG 